Oliver blev 11år gammal.
Han var sjuk och blev sämre på slutet.
Jag minns dagen när Lars och jag skaffade Oliver väldigt väl.
Det hela började med att vi var och handlade på Ica Ettan i Granloholm. Där fick vi syn på en annons om långhåriga kattungar till salu.
En av kattungarna var röd.
Vi ringde men då fick vi veta att den röda kattungen redan var bokad.
Inget att göra något åt och förresten så räckte det med en katt kom vi fram till.
Vi hade ju Cindy hemma.
Det gick några timmar sen ringde Lars mobil. Det var tjejen som hade kattungar.
De som skulle ha den röda kattungen hade ändrat sig så nu var den ledig.
Vi bestämde oss för att åka och titta. Vi skulle bara titta men det hela slutade med att jag fick bära en underbart söt liten kattunge innanför jackan till bilen då det var en väldigt kall dag.
Den lilla kattungen tyckte dock att det passade perfekt att kissa på mig när den låg där innanför jackan.
När vi kom hem skulle vi hitta på ett passande namn.
Curry var det första vi tänkte men sen blev det Oliver.
Oliver och gänget vart vi.
Cindy som inte ens var ett år adopterade Oliver och lät honom snutta på henne.
Dom var väldigt tajta.
Oliver växte och växte.
Han blev en stor och stark pojke.
Oliver tyckte inte om att vara instängd och försökte hitta alla möjliga och omöjliga sätt att ta sig ut.
Han blev en riktig utbrytarkung.
Han tuggade på skor och slog på dörrhandtaget så det ekade i trapphuset. Vi fick sätta en plastlåda på handtaget.
Skotuggandet fortsatte även när vi flyttade hit till huset trots att han fick en väldigt fin rastgård att vara i.
Många gånger har vi blivit galna på allt hyss han gjorde och jag tänkte flera gånger att han hade en himla tur som fick komma till oss för jag är inte säker på att så många andra skulle stå ut med allt han gjorde.
Han var min lilla bebis så det fanns inte i min värld att göra mig av med honom.
Sen utökades familjen med Moa och då blev Oliver rädd för henne. Han började acceptera Moa när hon hade lärt sig gå.
Kattgården användes varje dag men Oliver hittade på nya sätt att ta sig ut hela tiden.
När jag sedan tog beslutet att låta Cindy och Oliver få bli utekatter sommaren 2011 blev Oliver en helt annan katt. Han blev lycklig över att få vara ute. Han var ute mer än inne åtminstone på sommaren fast även på vintern gick han gärna ut. Ungefär samtidigt började han få problem med ena örat.
Det visade sig att han hade en godartad tumör i ytterörat som vi opererade bort. Tyvärr gick inte hela att bort vid första operationen så vi fick tid för ny operation. Den här gången visade det sig att tumören hade spridit sig i örat. Vi valde att inte göra någon mer operation och eftersom han var pigg och kry så fick han antibiotika istället. Jag var väldigt glad att jag är så himla smart som försäkrar min katter då det utan försäkring hade blivit väldigt dyrt.
Oliver blev bättre i örat och var så ett bra tag innan nästa grej kom. Han fick blodöra. Vi for såklart till veterinären som tömde örat på blod. Sen kom det tillbaka några gånger innan jag tillsammans med veterinären tog det svåra men ändå lätta beslutet att låta honom somna in.
Jag kommer nog aldrig äga en katt som Oliver igen eftersom att det finns ingen som han.
Jag är väldigt glad att jag fick chansen att bli hans matte. Älskade Oliver.
